Natilii

Träden har åter fattat eld och de första minusgraderna har med vindarna svept hit. 

Mörka gator vandras upp och ned. Ensam i mörkret och klockan har ännu inte slagit nio. 

Andetagen kan man åter igen se, de tar form som vita moln som stiger mot skyn.

Stegen kan man åter igen tydligt höra, hårda skosluor krossar de löv som redan gett upp kampen mot årstiden.

Mörka gator vandras, i väntan på ljuset.

Ljuset kommer inte än min vän, så gå du hem. 

Värmen kommer inte än, så vänta inte på den min vän.

Kära vän ta tillvara på tillvaron, träden står i brand för dig.

Ändå vandras mörka gator i väntan. 

I väntan på något bättre, alltid något bättre, alltid något mer.

Se dina andetag stiga mot skyn, betrakta dem.

Ingen kan leva annat än i nuet, precis just nu.

Så ta tillvara på nu, på vart andetag, på vart steg.

Vandra mörka gator, men vänta ej.

Ljuset kommer i sinom tid.

Föra värmen hit kommer vindarna göra min vän.

Bara inte just nu, så ta till vara på lövens skådespel.

Det vackra som modernatur försöker visa dig, överallt, hela tiden.

Min vän vi kan vandra de mörka gatorna tillsammans.

Jag ska visa dig, se och lyssna.

Mörka gator vandras men ej ensam, hela världen som sälskap.

Så kära vän, hur kan du då vara ensam?